Vem är jag?

Jag vet att jag inte har någon riktigt presentation om mig på bloggen, lite dumt kanske.
Detta inlägg skriver jag mest för Guns skull, för hon ville veta lite om mig.

Jag, Linda är 28år och har bott på Island i 8år snart. Alltså en ganska stor del av mitt liv.
Men tiden har gått fort och det känns inte som så länge.
Är uppvuxen i en by utanför Malmö som heter Bara.
Bestämmde mig för att resa efter studenten och upptäcka världen. Hittade ett jobb på Arbetsförmedling om fårslakt på Island. Jag och en väninna funderade på detta. bara ordet fårslakt lät ju avskräckande. Men vi åkte, det var hösten -00.
Sen var det en resa till Bryssel som Aupair ,och tillbaka till Island hösten -01.
Meningen var att jag skulle stanna 10veckor, men så blev det ju inte.

Det är faktiskt en hel del svenskar som bor här, många kommer hit för att de är hästintresserade.
Man blir inte betraktad som utlänning på samma vis som vissa andra, tex polacker, som det finns gott om här.
Men många har begett sig hem nu när finanskrisen kom.
Islands krona sjönk enormt i höstas, ni kan ju tänka vad som hände med priset på alla import varor.
Det blir ju billigare för turister att komma, men vi som ligger kvar på samma löner och med denna höjning på matvaror.
Det är svårt att få pengarna att räcka. 40-45% av min lön går till dagisavgiften så redan där känns det av i plånboken.
Vi får inte gå till banken nu och köpa utlänska valuta om vi inte kan visa upp en flygbiljett, pga finanskrisen.
Det är inte frågan om 8tim jobb här, min sambo jobbar minst 10tim om dagen. Och då har han slutat och köra lastbil till Reykjavík, då var det uppe i 16tim om dagen. Han drog ner på det efter andra barnet.
Då försöker man ofta hitta svartjobb för att få in extra pengar, i hans fall dörrvakt.

Jag jobbar på det slakteriet som jag kom hit för att jobba på. Inte med slakt då, utan i charken. Styckar kött och packar kött. Matindustrin är ju den som klarar sig bäst i jobbiga tider. Min chef sa, så länge folk fortsätter och äta så har vi ett jobb. Har förresten min svärfar som en av cheferna, men det är inget som gynnar mig. Mitt arbete har en hemsida här

Vänner som jag har är en del flickvänner till killkompisar som Vídir har. Sen efter man fått barnen så träffar man folk när man går på lektimme o sånt. Och några som man jobbar med, många av de yngre flyttar till Reykjaik och kommer tillbaka när de börja bilda familj. Har 2 "bättre" tjejkompisar. Sen har man kontakt med vissa i Svergie, några mer än andra. Jag pratar islänska nu, men det blir fortfarande fel ibland. Grammatiken är inte den lättaste, då du böjer inte samma om det är en man eller kvinna du pratar om. Pratar svenska hemma med barnen. Den äldsta pojken pratar båda språken med blandning. Det blir nog bättre sen, han lär sig att skilja. Han är ju bara 3år.Och båda förstår allt som jag säger.

Vi bor ju i en by med 1000invånare. Och här finns allt som man behöver för att klara vardagen. Men om man vill ha det lilla extra, köpa möbler, större utbud av kläder o skor. Då måste man köra antingen 13mil till Akureyri eller 25mil till Rekjavík. Och flygplatsen är det 30mil till. Man kan flyga till Köpenhamn sommartid från Akureyri o det är nytt för bara 3år sedan. Vilket är bra när mamma o pappa kommer på besök.
Vi åker oftast vintertid om julen till Svergie.
Fick jag med allt nu?? Du få fråga mer Gun om det är något.






Kommentarer
Postat av: malin

Kul att läsa!



Jo vi ska förstås bada i blå lagunen.;)



Kram Ma

2009-05-03 @ 16:17:05
URL: http://wahlshalsobar.blogg.se/
Postat av: malin

Hm,svårt för katten att ta den musen!:)

Näe,larmet känner bara av att barnet slutar andas(röra sej).



Ma

2009-05-03 @ 16:25:36
URL: http://wahlshalsobar.blogg.se/
Postat av: Gun

Jättekul att få veta lite om dig och hur det är att leva på Island. Hoppas det blir bättre tider snart, om allt är så dyrt hos er. Så hög dagisavgift låter ju helt sjukt.

Bra att barnen blir tvåspråkiga. Det blir en tillgång när de blir äldre. Att de blandar lite nu gör ingenting alls (jag har jobbat med barn i 23 år).

Tack så mycket för att du berättade för min skull. Jag är ju inte så generös med att berätta om mig själv (än). Det är säkert andra också som tycker det är kul att få höra lite om dig.

2009-05-03 @ 16:55:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0